Ta inget för givet!
Idag är det 8 år min älsta pojkes pappa lämnade jorden.
Det är en av dom tuffaste händelserna jag tvingats gå igenom, att berätta för sitt barn att pappa inte längre finns.
I 8 år har han tvingats leva utan sin pappa, jag har varit ensam förälder, även om jag inte levde ensam under denna period så kände jag mig ganska så ensam i denna process. Kanske är det svårt att ta till sig andras barn?
Jag är otroligt ledsen att han inte fick ha någon pappa mer än i 8 år. Samtidigt försöker jag sträcka på mig själv och va stolt över mig själv som har klarat och klarar föräldraskapet ensam, med stöd och vägledning från hans fantastiska farmor och mormor.
Snart fyller han 16 år, han är så otroligt lik sin far.
En kille som har haft o har sina svårigheter men som har lyckats grymt bra och jag är så stolt över honom.
Jag känner mig trygg, när problemen (de praktiska) infinner sig finns han där och hittar lösningar och hjälper mig. Han tar hand om sina syskon, han gör det möjligt för mig att göra det jag brinner för, min träning!
I snart 3 år har jag varit ensam med mina 4 barn, egentligen är det mer för jag var ensam i perioder innan dess. Livet blev inte som man tänkt sig! Ibland lite sämre, ibland lite bättre! En sak som är säker är dock att jag har klarat av det och idag kan jag se tillbaka utan att det gör alldeles för ont. Jag ser tillbaka och tänker att jäklar vilken resa jag gjort, ser vart jag är idag!
Idag uppskattar jag livet så mycket mer, idag skrattar jag varje dag! Jag är inte på topp varje dag men varje dag känner jag lycka!
Ta inget för givet- Vi lever bara en gång 🕊
/ Z❤
