zaaandraaa.blogg.se

Det sista året har jag fått kämpa för att hålla mina barn utanför min och deras pappas konflikt. 

Jag kan ju bara ta ansvar för mig själv och vad jag säger till dom, inte vad nån annan säger.

 

Jag har aldrig behövt försvara mig gentemot mina barn förut som nu. Hur säger man till sina barn att någon som står dom så nära ljuger utan att göra dom illa? Utan att föra över mina känslor på dom? 

Jag ska ju inte ens behöva försvara mig, förklara eller svara på vissa saker. Varför är det så då?

Varför låter man inte barnen lämnas utanför?

 

Oavsett vad man tycker och tänker om den andra föräldern så får man inte prata illa om den inför sina barn.

När man gör det är det som att säga att en del av barnet inte duger. Ett barn är ju halva sin mamma och halva sin pappa. Hur tror ni det känns för ett barn när den ena föräldern pratar illa om den andra föräldern? 

 

Jag har tröstat min dotter så många gånger, när hon inte orkar höra all skit om mig. Jag har fått så mycket frågor, som jag inte kan svara på utifrån ett barns perspektiv. Frågor som hatar du pappa? Givetvis har jag svarat nej på den frågan. Vad skulle hon känna om jag sa ja? 

 

Jag har även fått utstå mängder av utbrott och anklagelser mot mig. Fruktansvärt jobbigt och frustrerande och samtidigt blir jag så ledsen men jag visar det sällan för att jag inte vill att hon ska känna någon skuld. Hennes känslor är ju hennes men just dom jag skriver om är påverkade, och i stundens hetta sägs en del tokigheter och jag vet ju att hon inte menar det. 

Jag ser så tydligt hur hon lider. Hon vill inte ta någons parti, det vill inget barn, inget barn ska behöva göra det!

 

Ibland tänker jag, hur kan hon ibland tro på han? När hon vet, hon har ju sett och hört. Det är ju just det, hon är påverkad till att tro annat. Jag vill ju inte påminna henne om vad hon har sett och hört.

 

Så till er alla som är och har varit i liknande sits.

Spy eran skit till andra vuxna och inte till era barn.

Låt barnen få älska båda sina föräldrar!

 

 

Hur kan man då samarbeta med någon som har en helt annan verklighets uppfattning och inte tar ansvar för sina handlingar? Det går inte! Därav har jag tagit vissa beslut, däremot kommer jag aldrig vända barnen emot honom.

Jag vet att dom älskar sin pappa och jag älskar dom mer än nått annat, därför projicerar inte jag mina känslor på dom. Givetvis har det hoppat grodor ur min mun, ingen handlar korrekt alla gånger.

 

Som en vän sa, du är en bra förebild för dina barn, dom kanske inte förstår nu, men det kommer med åldern och tiden.

 

Det spelar faktiskt ingen roll, det som spelar roll är att dom inte ska fortsättas få sina känslor påverkade.

 

Fortfarande hatar han mig mer än han älskar sina barn eftersom det aldrig slutar.

 

/Z ❤