Dagen är i morgon
Dagen då jag ska möta han för första gången på 1 år.
Dagen han blir åtalad för skiten han utsatte mig för.
Så mycket blandade känslor, har verkligen ingen aning om hur jag kommer känna där och då.
Kommer jag va ledsen? Kommer jag va arg?
Som jag skrivit tidigare så är inte utfallet det viktigaste, det viktigaste för mig är att han får stå till svars för sina handlingar! Klart jag hoppas att han blir dömd, att rätten tror på mig och inte på honom.
För att det ska väckas åtal måste åklagaren ha tillräckligt bevis vilket är så svårt när det är våld i nära relationer för allt sker ju i hemmet. Det är ingen som sett något mer än våra barn. Däremot är det folk som sett mina skador och jag har berättat för dom.
Åklagaren ska på objektiv grund kunna förvänta sig en fällande dom.
Detta är tack vare min underbara mor, det var hon som anmälde sista händelsen efter att jag valt att inte medverka vid dom tidigare eftersom jag gick tillbaka och skyddade honom. När allt uppdagades igen så valde jag att ta upp dem tidigare anmälningarna och fick gå på otaliga förhör, alla mina bilder skickades till en rättsläkare. Mina nära förhördes.
Han fick kontakförbud gentemot mig.
Sen har det varit en evig väntan, i januari i år väcktes åtal, 16 april skulle det varit men blev uppskjutet och imorgon är det dags. Dagen för upprättelse har kommit!
Styrka, mod och massor av stöd tog mig hit!
Tusen tack alla ni som stöttat mig hela vägen.
Kärlek till er!
/Z ❤