Att gå sönder och bli hel igen
Jag trodde jag förlät, förlät och förlät. Jag gjorde nog aldrig det fullt ut för det fanns ju där varje dag, inte alltid i en medveten tanke utan det fanns där i mig. Det plågade mig varje dag, det var som ett kroniskt virus som bodde i mig. Till slut förlät jag inte mer.
Dessutom hade kärleken tagit slut för länge sedan. Han i det närmaste äcklade mig med sina försök att ha en intim kontakt. Jag ville inte förstöra hela mitt resterande liv med ett förhållande som gav mig noll. Den konstgjorda andningen för barnens skull.
Jag kan inte ens komma ihåg vad det var jag förälskade mig i en gång. Det finns inget i denna man som attraherar mig.
När tilliten och respekten är borta då har man kraschlandat. Första otroheten som jag inte helhjärtat kunde förlåta, när det sen upprepades både 2 och 3 (10) gången blev de en vana. En vana som visade vad jag hade för självkänsla, jag såg inte mitt eget värde.
Helt sönder och trasig. Idag är jag hel och så stark!
/Z ❤