Rättvisan segrade!
Jag och rättvisan segrade! Jag är så glad att jag inte gav upp, att jag orkade hela vägen. Jag satte ner foten och sa ifrån. Det är sista månaderna jag verkligen förstått vad jag har varit med om, som min fina vän sa i rättegången att jag under en period trodde det var normalt.
Jag normaliserade allt. Man lär sig av sina misstag, kommer aldrig låta mig bli behandlad såhär igen, då går vid första varnings signalen. Jag är värd bättre.
Som jag skrivit tidigare så var inte utfallet det viktigaste, nu dömdes han dock. Jag blev trodd! Det är stort och det kommer göra mig ännu starkare.
Att det gick till åtal och blev en fällande dom, det är ju som jag skrivit innan så svårt att bevisa när allt sker bakom stängda dörrar.
Kommer aldrig någonsin förstå folk som inte kan stå för sina handlingar. Hur man har mage och sitta och blåneka vad man gjort. Hur kan dessa människor må bra? Leva vidare som inget hänt? Utan samvete och utan skuldkänslor. Dom har ingen aning om vad dom lämnat för sår. Sår som kanske aldrig läker helt.
Empatin finns ju inte där, en del saknar den tyvärr.
Jag är så glad och tacksam för allt stöd jag fått. När jag inte orkat och varit nära på att ge upp. Då har det funnits underbara människor där som lyft upp mig, som har fått mig att orka. Jag har mött så mycket nya människor, helt fantastiska sådana, en del som har samma historia bakom sig som stöttat mig.
Okända människor hör även av sig som är i samma sits, nu är det min tur att stötta dom ❤
Mina barn, som polisen sa, du visar dom att detta inte är rätt, jag stod upp för mig själv. Dom förstår inte nu, men en dag kommer dom göra. Dom ska inte förstå nu, jag berättar inget för dom nu. Jag bröt ett komplext förhållande och visade att det som pågick inte var okej.
Det var barnen jag tänkte på när jag tog steget ut till det sunda livet.
Jag älskar dom så det gör ont ibland! ❤
Glöm aldrig bort ditt egna värde, stå upp för dig själv!
/ Z❤
